Filed under: Okategoriserade
Alice och Noah träffas en sommar och blir förälskade.
Alice föräldrar sätter abrupt punkt för det hela, Noah är inte riktigt deras val av styvson, och Alice skickas till college.
Flera år senare möts de igen…
Alltså det här är så romantiskt att man tappar andan. Jag har sett den 4 gånger och ska banne mig hyra den igen snart!
Fick MTVs pris för bästa filmkyss.
I rest my case…
Filed under: Top 20 movies of all time.
Italiensk film när den är som bäst!
Vuxne Salvatore blickar tillbaka på sin barndom, där vänskapet till biomaskinisten Alfredo och sin växande passion för filmen är en enda lång hyllning till filmediet..
Välförtjänt vinnare av Guldpalmen i Cannes, Golden Globe och Oscar för bästa utländska film.
Se den och häpna.
Filed under: Allmänt
Vad ledsen jag blir nu.
Min älsklingsspelare.
Verkligen ledsen.
Kämpa Nyllet!
nylander-brot-tva-nackkotor-1.1195990
Filed under: Livet på Gustafsvägen.
Nu blir det lite internt här.
Jag började mitt nya jobb idag och det var helt bisarrt att under hela dagen lyssna på min handledare, som pratade exakt som Katja Lager. Katja Lager är välkänd i innebandykretsar och jag jobbade med henne under ett antal år under min förra vända i AIK.
Hon pratar klockren stockholmska, lite nasalt och resonerar sig gärna fram till poängen i det hon vill ha sagt med sig själv.
En högst märklig upplevelse.
Angående nya jobbet:
Från att ha en konstant ringande telefon att bli uppstressad över, till 3 kundsamtal på hela dagen.
Tack.
Från ideliga förklaringar meddels stor utvikbar karta för personal av vart adresserna ligger, till GPS.
Tack.
Från tretusenfyrahundrafemtielva samtal till timmisar för att bemanna upp helgerna, till mass-SMS.
Tack.
Helt ärligt, måndagar i min branch löper sällan helt friktionsfritt men denna var den absolut lugnaste jag varit med om på 1,5 år.
Tack!
Filed under: Musik
Jag måste bara berätta. Det är helt galet. Jag sitter med i en liten grupp som tabbar låtar. Det i sig är väl kanske inte så ovanligt men det knepiga med just denna grupp är tidsskillnaden.
Matt bor på USAs västkust och ligger ca 9 timmar efter mig och Shane bor i Sydney och ligger ca 9 timmar före mig. Detta medför att jag håller Shane vaken när han egentligen borde gå och lägga sig och Matt i sin tur håller mig vaken när jag borde gå och lägga mig. För någon gång på dygnet måste vi ju liksom chatta med varandra. Mycket går via mejl med resultatet att svaren blir på nåt sätt förskjutna i tid. Det tar ett dygn att få svar på en fråga åt alla håll.
01.59 nu i natt fick jag följande underbara frågeställning från Matt (inkl 15 takter solo på PDF)…
My first shot at the solo – I think the notes / durations are pretty good. But I’m not totally comfortable with the fingering. Maybe one of you can help me out?
I used the V position (dropping back to III) for the first part since the notes tend to ring clearer. But in the middle of the 10th bar you really have to move up to the XII position to play the high notes.
Not sure where to play the B notes the end of the first part: on the 3rd string 4th fret? Or go up to the 4th sting 9th fret to get closer to the transition? Also, in the upper position (XII) the F# is kinda a reach playing on the 4th sting 16 fret, but it’s better ”form” and the alternative (3rd string 11 fret) gets you out of position…
(Note: I use the roman numeral ”positions” to denote the fret ”position” I’m playing in)
Fun!
Och jag som skulle vända tillbaka dygnet efter en veckas semester, så jag är pigg till nya jobbet startar på måndag….skiter sig rejält nu kan jag säga.
Men jäklar vad kul det är!
Filed under: Musik
Nu har jag kommit till takt 17. Med det här snigeltempot är ”Following” klar till jul…
Har man inte jobb så skaffar man sig.
Following. Arpeggio.
Filed under: Allmänt
Går det?
Ja, frågan infinner sig efter att Wågen ondgjort sig inne på facebook. Hon har varit på IKEA och inhandlat ett stycke TV-bänk. Och upptäckte när hon kom hem att hyllplanen inte var med.
IKEA. Detta djävulens påfund. Detta monstrum, som alla åker till och alla förbannar med liv och lust.
När jag är på IKEA brukar irritationen infinna sig redan ute på parkeringen.
Syrran: DÄR!
Jag: Vaddå där?!
Syrran: EN LEDIG P-RUTA!
Jag: Men vafan du kan väl inte säga där, du får väl peka så jag SER!
Syrran: Meh va grinig du är!
Jag: ….(ignorerar).
Väl inne i fanskapet, måste jag alltid direkt in i soffavdelningen. Där sitter jag sen ett ögonlock och begrunnar mitt öde och hämtar andan. Och spanar på folk.
Ojojoj, vad många vandrande skilsmässor man kan se under en 10-minuters sittning i soffan ”Måns”. Så som vissa kvinnor-bitchen-from-hell behandlar sina karlar så är jag förvånad att man inte ser fler regelrätta slagsmål inne bland gångarna…
Jag och syrran tillhör mer den surmulna typen. Eller jag tillhör mer den surmulna typen.
Jag: Skulle inte du kolla på ett sängbord?
Syrran: Jo….
Jag: Jamen vad gör vi då inne på tygavdelningen?
Syrran: Jamen….(smeker här ett tyg i obestämt mönster)…man kanske skulle sy lite…
Jag: ……(suckar högljutt surmulet)…..
Och alla dessa ungjävlar.
Inne på köksavdelningen brukar jag dröja mig kvar en stund. Jag väntar fortfarande på det ögonblicket när lille Pelle 6 år ska få totalt psykbryt över sakernas tillstånd och sopa ner en tjusigt uppställd pyramid dricksglas namngett ”Klunk”. Då skall jag stå beredd med mobilen och filma tröttkörda mammans totala sammanbrott, det när hon storgråtandes kan ses tugga på den blå och vit randiga kökshanduken ”Emil”. Kommer garanterat slå klickrekord på Youtube!
Efter ca en timme brukar till slut även syrran krokna.
Syrran: Men gud vad svettig jag känner mig. Och jag har huvudvärk.
Jag: Mmmm…nämen säger du?
Väl ute på parkeringen, med varsin påse värmeljus, 10-pack glödlampor samt billiga servetter inleds så slutet på mardrömmen.
Jag: Eh…
Syrran:…men vart ställde du bilen?
Jag: Eh…vänta nu…
Syrran: Meh asså vet du inte vart du parkerade bilen???
Jag: Jomen…
Efter 20 minuters virrande upphittas bilen och vi kan äntligen lämna helveteshålet.
Och ändå, fast det varje gång är en veritabel mardröm, så åker man ändå tillbaka.
Gång efter annan, beger man sig till IKEA och jag har funderat på varför?
Är det för den höga kvalitén på möblerna? Eh nej.
Det billiga priset? Möjligen men det förutsätter ju att alla delar finns med i paketet och att delarna är hela och att alla hål som ska passa till skruvarna är borrade så man alls kan montera ihop fiffiga kösbordet ”Fiffi”.
Sen slår det mig.
Köttbullarna!!! IKEAS Köttbullar med gräddsås, kokt potatis och lingon är i världsklass.
Här och nu blir jag otroligt sugen på IKEAS köttbullar.
Vad säger du syrran? Ska vi ta en sväng till Barkarby?
Filed under: Top 20 movies of all time.
Alan Parker kan detta med att göra film. I fattiga Dublin bestämmer sig några lokala förmågor sig för att starta ett band. Det ska spela soul och efter diverse hysteriska auditions är säätningen komplett. Sen börjar cirkusen…
Kanske en av de bästa soundtracken som gjorts? Och Andrew Strong som bandfront chockade alla genom att ha en alldeles äkta soulröst!
Man skulle kunna säga att filmen är vansinnigt rolig, för det är den, men också en av de varmaste jag sett.
Se den och må bra!
Filed under: Livet på Gustafsvägen.
Varje ungtupp med rockstjärnedrömmar bör med jämna mellanrum bege sig ut på lokal och lyssna på blues. Grizzly är Solnabandet som lirat sen i början av 70-talet och det kan jag ju säga utan att blinka, de kan sin blues. Jävlar vad det svängde igår på East. För kvällen var de förstärkta med Peaches Staten från Chicago, en donna som Anette och jag träffade inne på dammuggen redan innan kvällen startat. Det är bara på lokala hak man utan problem kan surra med kvällens vokalist inne på dammuggen…
Och som alltid på opretto hak kan precis vad som helst hända. Därför fick vi helt plötsligt se en ur publiken äntra scenen och börja lira…tvättbräda!
Och rätt vad det var bytte man gitarrister och upp klampade ingen mindre än Hans Östlund från The Nomads och rev av några låtar.
Helt galet.
Munspelsfantom!
Peaches Staten.
Tvättbräda! Kom igen katten, det svänger ju!
Hans Östlund, The Nomads.
Filed under: Top 20 movies of all time.
En underbart surrealistisk liten berättelse om konstnären Pablo Picassos liv. I stort sett hela sveriges skådespelarelit ställer upp och gör sitt yttersta för att framstå som kompletta, extremt charmiga tokskallar.
Filmens dialog består av ett låtsasspråk, baserat på det land som Pablo för tillfället befinner sig i. Det går inte att beskriva så att ni förstår, dialogen måste helt enkelt upplevas.
Rollista i urval:
Gösta Ekman, Hasse Alfredsson, Maggan Krook, Lena Nyman, Birgitta Andersson, Magnus Härenstam, Sune Mangs, Lena Olin, Hjördis Pettersson, Sven Lindberg etc etc etc…
Hasse Alfredssons och Tage Danielsson sista gemensamma filmprojekt är tidlöst och mycket, mycket roligt.
Se en och trilla ur soffan!
Filed under: Top 20 movies of all time.
Lite Bergman är aldrig fel! Denna underbara film om familjen Ekdahl från Uppsala utspelas under 2 år (1907-9) och man kan inte låta bli att tycka om Emelie (Ewa Fröling), den odräglige slarvern Carl (Börje Ahlstedt) eller farmor helena (Gun Wållgren). Samtidigt är biskop Vergérus (Jan Malmsjö) en riktigt obehaglig bekantskap.
Vann 4 Oscars, bland annat för bästa utländska film samt en Golden Globe för bästa utländska film.
Se den och hänförs!
Filed under: Musik
På fredag blir det bluuuuuuuues för hela slanten, tillsammans med Peaches Staten (Chicago) och Grizzly (Solna) på East i Solna. Det är jag värd tänker jag..
Filed under: Top 10 most pretentious artists of all time.
Jag tror att Ulf Lundell fullkomligt älskar att det i de finkulturella kretsarna fortfarande är gångbart att prata om ”Jack” över rödvinsglasen.
Vi pratar här om mannen som på fullaste allvar döpt sin gitarr till ”Den Vita Viskningen”.
Ulf Lundell lever på credden han får från dessa kretsar.
Men när skymningen faller, och den gode Uffe fått i sig pava 2 av rödtjutet, smyger sig sanningen på honom; han är folklig. Och som han avskyr det.
Ulf Lundell gjorde ett gäng riktigt bra låtar i slutet av 70-talet och fram till mitten av 80-talet. Före och efter är det en otrolig massa pretentös dynga som lämnat hans penna och när han då sitter där, med sina pavor och grunnar, så beslutar han sig för att än en gång ta i så att han nästan skiter ner sig. Han betämmer sig för att kalla sin nästa ROMAN för…för…för..Tårpilen!
Lyssna hellre på: Bruce eller Neil Young. Det är nämligen därifrån han snott det mesta. Och orginalet är som bekant oftast bättre.
Filed under: Top 20 movies of all time.
Frances Farmer sågs i mitten av 30-talet som den mest lovande skådisen i USA.
Gravt alkoholmissbruk och (påstådd) mental ohälsa gjorde att hennes föräldrar (!) fick henne tvångsinlagd i närmare 6 år. Nu pratar vi mentalsjukhus a la 30-talet kids…
Det som är tragiskt med det hela är, att det i efterhand kunnat konstateras att hon las in helt felaktigt. Som jag ser det var hon bråkig och stökig och söp om ett as, men hey, vem gör inte det idag (Winehouse? Lohan? Hallå?!). Hade Farmer levt idag, hade hon lätt kunnat medicineras och fungera normalt.
Jessica Lange gör ett fantastiskt porträtt av Frances Farmer och även fast lobotomin aldrig utfördes i verkligheten, så är filmen ett magnifikt exempel på hur orättvist och obehagligt en kvinna som agerar som en skitstövel till karl behandlades under större delen av sitt vuxna liv.
Se den och bli förbannad.
Frances Farmer.
Filed under: Allmänt
Kommer precis hem från 45 min Floating hos Wellness här i Solna. Man ligger i totalt mörker i något som kan liknas vid ett stort ägg, fyllt med saltvatten. Man flyter alltså och mörkret gör att man får en känsla av tyngdlöshet. Mycket mycket avslappnande och något jag varmt kan rekomendera. Jag har aldrig testat meditation men jag inbillar mig att det ger ungefär samma känsla av att ha rensat ur kroppen på stress och negativa tankar efter ett pass.
Filed under: Top 20 movies of all time.
Oliver Stones film är kanske den bästa om Vietnamkriget.
21-åriga Chris (Charlie Sheen) kastas direkt in stridslinjen, till en pluton som sakta håller på att falla samman. Willem Dafoe och (framför allt) Tom Berenger är fenomenala som två befäl som har helt olika syn på hur kriget skall skötas.
Otäck men nödvändig.
Se den men kanske du ska ta dig ett järn innan?
Filed under: Top 10 most pretentious artists of all time.
Jag höll på att köra över Eva Dahlgren en gång för länge sen. Det var precis vid Hornsgatspuckeln och om jag blundar kan jag än idag se hennes skrämda blick framför mig.
Detta var som ni förstår bara en parentes, en liten ”jag mötte Lassie”;).
En gång för länge länge länge länge läääänge sen var Eva Dahlgren en ganska viktig person för vårt kompisgäng på Götgatan. Plattan ”För väntan” var en fantastisk liten historia, som gick varm på våra skivspelare. ”Måste ner på Folkungagatan å känna doften av vimlet, måste bort från ödenojan som jag får på Fjällgatans fik” sjöng hon och självklart sjöng hon för oss söderbönor.
Eva har en fantastisk humor, vilket inte minst märks i mellansnacket på hennes konserter.
Tyvärr försvann leendena från musiken direkt efter ”En blekt blondins hjärta” och kvar är bara grubbleriet, allvaret och navelskåderiet. Numera känns hon, tyvärr, bara mastig, seg och inte så lite pretentiös.
En svensk Annie Lennox helt enkelt.
Kom tillbaka Eva, vi saknar dig!
Filed under: Top 10 most pretentious artists of all time.
Mannen som skrivit ett av svensk films allra allra bästa manus (Pensionat Oskar) har en förmåga att dyka upp i de mest skilda debatter och sammanhang. Jonas Gardell har så mycket på hjärtat och tar sig själv på så stort allvar numera att man som lyssnare nästan kvävs. I bästa fall är det pompöst, i värsta fall bara skitnödigt.
Påfallande ofta har livskamraten Mark intressantare saker att förtälja, tyvärr får han knappt en syl i vädret när Jonas sätter igång. Dämpa sig Jonas, dämpa sig! Vi ser dig!
Filed under: Top 20 movies of all time.
Min favoritskådis Debra Winger sägs vara svår att jobba med. Lite för stort ego och lite för mycket spånken säger belackarna. Kompromisslös med integritet säger fansen. Hur det än är, är i alla fall jag glad för att hon nu återvänt till filmen, efter ett antal års egentid med sonen.
Shadowlands, filmen om författaren C.S Lewis (Anthony Hopkins) kärleksaffär med den amerikanska poeten Joy Gresham (Winger) är en riktig snyftare…
Se den men glöm inte näsduken.
Filed under: Allmänt
Ja, det meddelade Kristin idag.
Eller, hon skrev ordagrant: just promised herself to never book the redeye again. No matter how much money I save for my employer.
Den frasen stirrade tant Grahn på en lång stund. Vad fan menar hon? Redeye? Är människan bakis?! Men Kristin! tänkte jag. Du kan väl inte dyka upp på jobbet en måndag, rödögd å jävlig, stinkandes gammal fylla och i samma kläder som igår kväll. Liksom taxi direkt från krogen??!!
Ett snabbt SMS bringar ordning och reda. Kristin tänker aldrig mer boka första flighten eller nattflighten, för att vara framme tidigt på morgonen. Allt för att spara pengar åt arbetsgivaren.
Jahaaa…
Ja vad mig anbelangar, skulle jag uppskatta om man inne på fejjan använder ett ordentligt språk, så att alla förstår. Så att det tvivelsutan går fram vad man avser härvidlag.
Typ.
Grahn barrar 